Man minns alltid den första kärleken. Min var blå. Min första bil alltså!

Den var från mitten av 80-talet, med en 75-hästars motor. Men nog gick det att göra "säkra omkörningar" även med den. Växla ned två steg och plattan i mattan, det man inte har i motorn får man ha i växellådan!

Sänkt å tonad till förbannelse, både rutor och lysen. Sådär som det skall vara när man är ung. Tyckte jag, tyckte inte polisen. Ombesiktning sa han bara barskt, och kommenterade prövotiden på körkortet, som för att skrämma mig lite extra.

Vi har många minnen, bilen och jag. Som när jag rev ut instrumentbrädan, med sladdar och allt, för att byta värmepaketet. Eller hålet i golvet, lite större än en fot, rakt ut genom bottenplattan. Med all inredning utsliten var det dags att köra till kompisen som hade svets, för att lägga i en plåt i hålet. Jag hämtade kökspallen och ställde in som förarstol.

Eller det välbekanta beteendet när torkarna gick långsammare och långsammare över rutan, för att till slut stanna helt. Då visste man att generatorn hade lagt av igen, och batteriet var helt tomt. Men så länge som man behöll farten tillräckligt hög så gick motorn. Viljan att sakta ned i korsningar blev då obefintlig.

Eller kön till Mantorp Park. Det kom rök från motorhuven, kylaren kokade. Kön bakom tutade. Förbannad körde jag, i hög fart, långt ut på gräsplanen jämte vägen. Det hördes en dov duns när bilen ställde sig på underredet. "Gräsplanen" var en dyblöt sankmark. Kommentaren "Men där kan du inte parkera" besvarades med ett uppgivet "Varsågod, försök flytta bilen om du kan".

Det var kallt att byta avgassystem på asfaltsplanen när det snöade. Jag låg under bilen, och två dm snö tonade upp sig på marken runtomkring. När man kröp in och ut under bilen fick man nacken full med snö. Då var det bättre när jag jobbade som truckförare. Kör in bilen på lagret, in med gafflarna under tröskellådorna och tippa upp bilen 45-grader. Perfekt åtkomst!

Det var trist att öppna bildörren den dag det stod ett par cm vatten på golvet. Bensinstopp mitt på en enkelfilig bro i rusningstrafik tillhör inte heller höjdpunkterna. Men ett stort tack till mannen på Bilprovningen som drog två hål genom den sönderrostade fjäderbensskålen och konstaterade "Ett slag till och du har körförbud. Men det är jul, du får en 2:a".

Det var pinsamt att köra i stadstrafik när packboxen läckte olja på kopplingen. Man fick rusa motorn och bränna bort oljan för att åter få drivning på hjulen. Men alla pinsamheter, fel och problem till trots: Jag minns min första kärlek med värme och glädje!